Tog inte Jesus och hans apostlar droger så att de trodde att de flög? Kolkade de inte nattvard så de knappt kunde stå upp? Eller de blev så fulla att de trodde att de drack blod och käkade Jesus kött? Eller drack och åt de verkligen Jesus blod och kött? Är inte sådant åtalbart?

Tja, inte vet jag. Kanske tror de på bilden att de vet.

Idag släpper Global Commission on Drug Policy en 24-sidig rapport om drogpolitik,  som är en svidande vidräkning med ”Kriget mot droger” – alltså den politik som med våld, hot och straff vill nå målet att utrota droger och droganvändande.

Ur rapporten:

”Political leaders and public figures should have the courage to articulate publicly what many of them acknowledge privately: that the evidence overwhelmingly demonstrates that repressive strategies will not solve the drug problem, and that the war on drugs has not, and cannot, be won.”

Ett flertal framstående personer hävdar att kriget mot droger har misslyckats. Kriget mot droger har åstadkommit förödande skador för såväl individer som samhällen, runt om i hela världen.

Många av de som deltar i kampanjen är världsberömda även i Sverige och inbegriper fd FN-chefen Kofi Annan, USA’s fd utrikesminister ekonomiprofessorn George Schultz, fd presidenter i Mexico, Brasilien och Colombia, nobelpristagande författaren Mario Vargas Llosa, företagaren Richard Branson, grekiska premiärministern George Papandreou, fd generalsekreteraren för NATO samt EU’s ministerråd Javier Solana, för att inte tala om Sting, Mike Leigh, Julie Christie och  Dame Judi Dench.

Inte krig mot droger

Här följer sammanfattningen ur rapporten:

”Our principles and recommendations can be summarized as follows:

End the criminalization, marginalization and stigmatization of people who use drugs but who do no harm to others. Challenge rather than reinforce common misconceptions about drug markets, drug use and drug dependence.

Encourage experimentation by governments with models of legal regulation of drugs to undermine the power of organized crime and safeguard the health and security of their citizens. This recommendation applies especially to cannabis, but we also encourage other experiments in decriminalization and legal regulation that can accomplish these objectives and provide models for others.

Offer health and treatment services to those in need. Ensure that a variety of treatment modalities are available, including not just methadone and buprenorphine treatment but also the heroin-assisted treatment programs that have proven successful in many European countries and Canada. Implement syringe access and other harm reduction measures that have proven effective in reducing transmission of HIV and other blood-borne infections as well as fatal overdoses. Respect the human rights of people who use drugs. Abolish abusive practices carried out in the name of treatment – such as forced detention, forced labor, and physical or psychological abuse – that contravene human rights standards and norms or that remove the right to self-determination.

Apply much the same principles and policies stated above to people involved in the lower ends of illegal drug markets, such as farmers, couriers and petty sellers. Many are themselves victims of violence and intimidation or are drug dependent. Arresting and incarcerating tens of millions of these people in recent decades has filled prisons and destroyed lives and families without reducing the availability of illicit drugs or the power of criminal organizations.There appears to be almost no limit to the number of people willing to engage in such activities to better their lives, provide for their families, or otherwise escape poverty. Drug control resources are better directed elsewhere.

Invest in activities that can both prevent young people from taking drugs in the first place and also prevent those who do use drugs from developing more serious problems. Eschew simplistic ‘just say no’messages and ‘zero tolerance’ policies in favor of educational efforts grounded in credible information and prevention programs that focus on social skills and peer influences. The most successful prevention efforts may be those targeted at specific at-risk groups.

Focus repressive actions on violent criminal organizations, but do so in ways that undermine their power and reach while prioritizing the reduction of violence and intimidation. Law enforcement efforts should focus not on reducing drug markets per se but rather on reducing their harms to individuals, communities and national security.

Begin the transformation of the global drug prohibition regime. Replace drug policies and strategies driven by ideology and political convenience with fiscally responsible policies and strategies grounded in science, health, security and human rights – and adopt appropriate criteria for their evaluation. Review the scheduling of drugs that has resulted in obvious anomalies like the flawed categorization of cannabis, coca leaf and MDMA. Ensure that the international conventions are interpreted and/or revised to accommodate robust experimentation with harm reduction, decriminalization and legal regulatory policies.

Break the taboo on debate and reform.The time for action is now.”

Report of the Global Commission on Drug Policy

Rapporten, finns i engelsk och spansk version.

Dagen till ära tänkte jag dricka något så ursvenskt som en grogg.

Grogg eller grog

Dock visade en snabb undersökning att grogg var en engelsk uppfinning, och varianter av originalet dricks även i Sverige. Den enda pursvenska groggen är enligt Wikipedia”busgroggen” och den frestar mig icke.

Då dricker jag istället en Mojíto de Royal, som är min egen variant av den klassiska mojiton,  blandad på rom (givetvis Havana Club), Schweppes Lemon Fusion och frikostigt med egenodlad mynta.

PS Med detta blogginlägg vill jag på intet vis hävda att någon av de som nämns i texten använder, eller inte använder, droger

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

Däremot kan hat ta sig tråkiga former när hatarna ska föra ut sina tankar i verkligheten. Det finns många exempel på det. Ett exempel är de som hatar astrologi. I många fall tycks hatarna medvetet missförstå astrologin för att därmed kunna kritisera den utifrån sina egna felaktiga premisser. Det är inte bara beklagligt, många gånger motarbetar deras snedvridna synvinklar oftast kritikernas egna uttalade syften, vilka kan vara nog så lovvärda.

Tycho Brahe gjorde viktiga insatser för astrologin. Inte minst var han kritisk mot den, vilket gjorde den gott, samtidigt som han ändå värdesatte mycket av astrologins lärdomar.

Det finns massor av information om detta att finna för den nyfikne, se t.ex här: http://www.hps.cam.ac.uk/starry/tychoastrol.html

Tack Tycho, för att du tidigt insåg att astrologiska inflytanden inte enkelt kan mätas och vägas med de måttstockar som vetenskapen har till sitt förfogande; det är emot astrologins natur.

Om nu distinktionen mellan astronomi och astrologi är nödvändig för att stilla oroliga själar, som inte rymmer mer än en aspekt av tillvaron åt gången, så skulle jag vilja säga: Låt vetenskapen mäta astronomin och låt konsten uppskatta astrologin, utan att det för den sakens skull ska grävas vallgravar däremellan, än mindre svarta hål, eller för den delen kastas pajer emellan motsatta gäng.

Tycho Brahes skrift ”Against Astrologers for Astrology” har tyvärr inte bevarats, men dess titel antyder det fruktbara förhållningssätt författaren kunde visa omvärlden. Kasta inte ut barnet med badvattnet, men var sunt skeptiska.

Tycho torde månne vända sig i sin grav, om han finge skåda på vilka vis många av vetenskapens tillskyndare ser på världen och hur man idag gräver upp hans och hustruns grav i Prag.

Vila i frid.

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

Det finns flera websidor som visar  sådana här ”cylindriska illusioner”.

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

Inte går jag runt och missionerar om att det finns sanning i astrologi.

Inte går jag runt och korrigerar en massa missförstånd om astrologi.

Inte kräver jag att andra människor ska överge sin tro för att jag inte delar densamma.

Inte hånar jag andra människors tro.

Tyvärr möter jag själv ofta hån som riktas mot astrologin och mot de som tror att det finns något av värde i den.

Jag tror det finns en hel del värdefullt i astrologin, men jag tror inte på ”allt”.

Kan inte jag få slippa bli hånad för det?

Kanske vore det bäst om astrologin var en religion?

Det vore kanske bäst om jag finge tro på astrologin på _riktigt_ och att jag, just jag, kunde få slippa en massa förståsigpåare som säger att den inte kan bevisas. Jag vet att den inte kan ”bevisas” och att väldigt mycket som den gör anspråk på att förklara och förutsäga har visat sig inte överenstämma med vetenskapliga fakta; det är väldigt mycket annat också som inte kan bevisas, så varför ska viktigpettrarna så ettrigt envisas med att att bråka med astrologer just? Ibland önskar jag att astrologin kunde få status av religion: då skulle den åtnjuta mer skydd mot hån och lögner än vad som är fallet idag.

Jag blir alltmer övertygad om att mitt ”credo”, min tro, är den bästa: jag tror nämligen på allt – jag tror på omnicredo, jag är anhängare av omnicredismen, en omnicred är jag.

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

Galileo Galileis långfinger, en italiensk relik

Förhoppningen är att göra något positivt under astronomiåret och det tror jag säkert blir resultatet. Inget kan gå fel när astronomin uppmärksammas, enligt tesen ”all reklam, är god reklam”.

Den ofta ljusskygga dyrkan av reliker som förekommer i museala sammanhang och i efterblivna kulturer som den katolska, där medeltida särdrag med dolsk karaktär dröjer sig kvar, är inte ond i sig, men kan ge grogrund för dunkla dagordningar, likt Opus Dei. Om blogginlägg liknande detta kastar ljus och insikt därom dansar jag jubeldans. Det gör jag nog ändå, förresten.

En del av den här relikdyrkan ser vi i dagarna på Börshuset i Stockholm:

”Den italienske naturforskaren Galileo Galileis 400 år gamla originalteleskop, som ytterst sällan lämnar Italien, lyftes vid en högtidlig ceremoni på onsdagen in i en säkerhetsmonter i Nobelmuseet i Stockholm.”

Hoppas jag får tillfälle att se ”Galileos teleskop – instrumentet som förändrade världen”

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

Andra har hört talas om sorg och tror sig därigenom veta hur det är att gråta.

Vetskap kan man inte få via vetenskap. Vetenskap ger ofta användbara resultat, men bara den som levt och upplevt har erfarit.

Har jag verkligen erfarit Das Ding an Sich -- eller har jag bara andrahandsuppfattningar, likt den som lever i Platons bleka skuggvärld?

www.youtube.com/watch?v=W4yZXb4aD2Q

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

www.youtube.com/watch?v=lAwhrLHsIGQ

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

Glad av Solen, bild av Thebe

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

 ”Trots att spegelneuron återfinns hos makaker imiterar makaker inte varandras beteende, så det framstår som osannolikt att spegelneuron utvecklades för inlärning medelst härmning.”

Makak imiterar människa

En liten bit ner på sidan om spegelneuroner finns några länkar, bland annat:

”Här finns en bild av en människa och en nyfödd apunge som räcker ut tungan åt varandra.”

Bildtexten lyder:

”A newborn macaque imitates tongue protrusion”

Det synes som att vi här har hittat en äkta motsägelse, för inte kan det väl vara sant att makaker både härmar och att de inte härmar? Eller är det så att de inte härmar varandra, men de härmar människor? Eller kan det vara så fiffinurligt att vi har funnit två sanningar som är varandras motsatser, men ändå bägge är sanna?

”Vem är det som lipar?” frågar ett barn över min axel när hon ser bilden här ovan på människan och apan som räcker tungorna åt varandra. Jag som skåning tror att lipa handlar om att gråta, men svenskar menar med lipa att räcka ut tungan, eller hur?

Är de i motsats till varandra, de som lipar mot varandra? Är de som uppfattar varandra som fiender sina motsatser, eller är de sina dubbelgångare?

Spegelvänt rätt vänd

Om man ser sig själv i spegeln så ser man inte en dubbelgångare, utan sin spegelbild;  skillnader som förefinns mellan hjärnhalvornas olika funktionssätt blir då spegelvända och vi ser visserligen en bild av oss själva, men en bild som är motsatsen till verklighetens skillnader mellan hjärnhalvorna, en bild som är motsatsen till hur andra ser oss. Jag är nämligen övertygad om att många undermedvetet använder (undermedveten) kunskap om hjärnhalvor och ansikten för att tolka och kommunicera, på samma sätt som jag vet att en del gör det medvetet. Inte för att jag tittar så mycket på mig själv i spegeln, men jag skulle vilja ha en dubbelspegel som korrekt visade mitt ansikte så som andra ser det – på samma sätt som jag ser andras ansikten.

Apropos dubbelgångare så såg jag igår filmen ”The Tiger’s Tail”, regisserad av en av mina favoriter, John Boorman, som bland annat handlar om en man som möter sin okände tvilling.

En annan bra film om dubbelgångare är ”Dead Ringers” av en annan favorit, David Cronenberg:

Dead Ringers

Faktiskt läste jag nyligen om att speglar som sattes upp på en arbetsplats ökade samarbete och sociala kontakter inom den studerade gruppen och inte, som man kanske kunnat tro, fick de fåfänga att negligera allt annat utom sina spegelbilder. Forskarna bakom studien teoretiserade om att när människor via speglarna såg sig själva i sociala situationer så reflekterade(!) de mer över sina roller i gruppen och relaterade över sin egen roll i gruppens relationer, varpå de agerade för att förbättra synen av sig själva…

Letar vi efter oss själva eller vill vi hitta något annat? Tja, verkligheten kanske är, som någon sa, när det inte blir som man vill

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?

Tyvärr fick jag då inte något svar på den fråga jag ställde:

”Vad gäller ”Radikaliseringsrapporten” från FHS har du antytt att du fäster större vikt vid anonyma uppgiftslämnare än de som framträder offentligt med namn. Hur tänker du då?”

Det är verkligen olyckligt, tycker jag, att ministrar i den svenska regeringen hyser sådan liten tilltro till den naturvetenskapliga verklighetsbeskrivningen. Minister Sabuni verkar fast besluten att driva sitt politiska projekt, även om det går stick i stäv med vetenskapliga rön, och menar på fullt allvar att det är dumt om vetenskapen överskuggar hennes budskap.

Arg!? uttråkad? Nyfiken? Ok? Glad!?