I förrgår körde jag in till Solna för att träffa sonen som var där som coach för basketlaget Lobas, som spelade i turneringen Spirera Cup.
Det var ett fint basketlag som spelade bra och verkade ha skoj tillsammans. Verkligen skoj att vara med på ett hörn!
Igår startade jag dagen med 1 km simning i Enköpings idrottshus och därefter tog jag bilen (med cykel lastad) till Solna igen.
Samtidigt med Spirare Cup pågick Ungdoms NM Basket så det var väldigt kul att titta på och igår såg vi finalen U18 som Sveriges damer vann mot finskorna.
Efter det åkte sonen plus laget mot Skåne ”Home, Sweet Home”, så efter att jag vinkat farväl så tog jag ut cykeln ur bilen och körde en sväng in till Stockholms centrum.
På kartan ser man ungefärliga körvägen, med start och mål ungefär vid den storta svarta blobben uppe till vänster.
Det var bra att ha låga växlar vid de branta backarna på Söder!
Efter att ha cyklat uppför en särskilt brant och flåsig gata, Bellmansgatan, var det kul att se en Bishops Arms!
När jag gick in så spelade ett lajvband ”Så lunka vi så småningom” av just C-M Bellman!!
Sedan cyklade jag runt ännu en sväng på för mig helt nya vägar innan jag vände tillbaka norrut.
Vid slussen hörde jag livemusik:
Det var någon sorts miljöarrangemang, antagligen med anledning av Världsmiljödagen.
Sedan cyklade jag till Gamla stan och lyssnade på livemusik igen: Mozart av en orkester mitt på Stortorget!
Cyklade sedan vidare mot centrum och kom mitt in i en restaurangmässa i Kungsträdgården. Gott om folk!
Därefter cyklade jag tillbaks till Solna och tog bilen hemåt igen.
En bra dag. (Tyvärr var jag för trött för nattens planerade exkursion vid Dyarna med Naturskyddsföreningen.

Wow, det var bra! Hypnotiska, pumpande, sugande rytmer och svävande, ambient-klanger bultas, slås, gnuggas och knäpps fram av sju hängivna och sammansvetsade musiker. De ackompanjerar en fascinerande sångerska som lirkar, lockar och wailar framför en dansande, gungande, sjungande, entusiastisk publik. Novalima spelar ”Afro-Peruvian Music, dub, electronic and world music”. När sista låten spelas är scenen fylld av dansande donnor från publiken.
Jag och min sambo diggar och groovar med varsin Samuel Adams Boston Ale. Vågor av ljud och harmonier. Kul ställe med bredd!
Av märkliga skäl var detta första gången jag var på Fasching. Jag trivdes fint, men jag är väldigt överraskad över att detta omtalade ställe var så yttepyttelitet! Har svårt att smälta det faktiskt och jag antar att jag i min fantasi gjort det STORT med tanke på vilka STORHETER som spelat här… I och för sig kommer man nära artisterna, men formatet är ändå klart begränsat av lokalen.
Grannhuset Oscars var kooolt i Art Deco-stil och även Casino Cosmopol hade en häftig fasad, däremellan ligger Fasching inklämt i en gränd…
Nå, nu vet jag var det är. Och snart är det Stockholm Jazz med massa bra musik.
Med anledning av vad som händer på filmsnutten med en dansande man på en utomhuskonsert i Sasqatch (se nedan), så vill jag fråga -- rakt ut i luften -- om det finns några teorier som kan förklara det mänskliga beteendet vi här kan observera?